Konsekvenserna som landstinget inte vill se

Av | 22 juli, 2016

Tiotusentals människor i Västernorrland är oroliga för vården. Rapporter kommer nästan dagligen om läkare, sjuksköterskor som går på knäna och om hur personal sjukskrivs eller säger upp sig.

På Facebook kommer rapporter att det är svårt att få tag på ambulans, hur personer som visar symptom på stroke uppmanas att hitta skjuts av en vän eller granne. Barn i svår smärta tvingas till ”helvetesfärder” i bil över dåliga vägar för att komma till vård. Äldre slussas mellan sjukhus i jakt på vårdplatser. Rapporter om överbeläggningar och patienter som vårdas på felavdelning. Så kan det fortsätta i en evighet.

Konsekvenserna av stängningen av akuten i Ådalen är tydlig för alla, sämre vård och mer smärta för barn, äldre och svårt sjuka.

För Landstinget och landstingsledningens är det bara ”känslotyckande” som inte räknas.

På Facebook avfärdas Svenska kyrkans engagemang för lika vård och de sjukas umbäranden för ”känslotyckande” av Socialdemokraternas Christina Nordenö och får gillande från landstingsrådet Erik Lövgren. Från tjänstemannasidan talas det i termer om volymer och ”förändringar i marginalen”.

Hänsyn tas inte till den smärta, oro och problem som förändringarna orsakar patienterna för de syns inte i ”volymerna” och den smärta som uttrycks är ju trots allt bara en ”känsloyttring”.