FAKTA: Tjänstemannaförslaget kommer att leda till ökade stafettkostnader

Av | 10 november, 2015

Argumenten för att avveckla sjukhusen i Ångermanland förändras i snabbare takt än ett barn i trotsåldern byter humör.

När förslagen först lades hävdade Hälso- och sjukvårdsnämndens (HSN) ordförande, Ewa Back och vice ordförande Annicka Burman att sjukhusen i Sollefteå och Ö-vik var orsaken till underskotten. Verksamheten var för dyr och stafettkostnaderna för höga.

När det visade sig att påståendena inte stämde och att Sollefteå sjukhus redovisade överskott och Ö-vik klarade budgeten så ändrades argumenten igen.

Idag är det viktigt att räkna stafettkostnader som andel av den ordinarie personalkostnaden.

(Med den metoden så ska man alltså alltid skära ner på de verksamheter som genomför beslutade besparingsförslag och minskar personalkostnader. Medan man ska fortsätta pumpa in pengar i verksamheter som INTE genomför beslutade besparingar och istället ökar sina kostnader. Rimligt?)

Helt plötsligt blöder landstinget inte längre. Det viktigaste är inte att hålla budgeten utan det viktigaste är det (märkliga) måttet stafettkostnader som andel av personalkostnaden.

Helt plötsligt är förespråkarna för avveckling av välfungerande vård oroade över vårdkvalitén och då är stafetter inte bra. Tydligen blir vårdkvalitén mycket bättre med centralisering och 19 mil enkelväg på urusla vintervägar till närmaste akutmottagning (eller det som Kenneth Challis för bara två år sen menade orsakade ”massdöd”) bättre.

Men vart uppstår kostnaderna för hyrläkare?

Egentligen kan man peka ut två områden, psykiatrin och röntgen.

I Ångermanland tar psykiatrin en stor del av stafettkostnaderna. 13 % av alla kostnader för hyrläkare i Sollefteå kan man härleda till psykiatrin och i Ö-vik är det hela 18 %. Problemen är mycket mindre i Sundsvall där bara 7 % av kostnaderna för hyrläkare finns inom psykiatrin. Men det är ett område som INTE alls har berörts av besparingsförslagen.

Problemen är större inom röntgen. Hela 22 % av samtliga hyrläkarkostnader finns inom länets röntgenkliniker (ca 30 miljoner) och störst är stafettkostnaden i Sundsvall 12,1 miljoner.

Här borde man med andra ord alltså sätta in åtgärder såsom att göra arbetsplatserna mer attraktiva, öka rekryteringsinsatser och stärka utbildningen av egna specialister.

Istället väljer ordförande och vice ordförande att fortsätta försvara ett förslag som landstinget pekar på kommer att leda till direkt motsatsen. Så här skriver landstingets egna tjänstemän om förslagets påverkan på röntgen,

”En reducering av verksamheten på sjukhusen i Sollefteå och Ö- vik kan leda till att röntgen tappar personal. Risk för mindre stimulerande arbete kan bidra till att yngre läkare söker sig till andra sjukhus vilket skulle kunna innebära förlust av kompetens och resurs.”

Det innebär att ordförande- och vice ordförande i Hälso- och sjukvårdsnämnden håller fast vid ett förslag som de själva VET kan leda till högre stafettkostnader.

Det kan också vara bra att veta att bara medicinkliniken i Sundsvall (20 miljoner) har lika stora kostnader för stafetter som hela Sollefteå sjukhus (25 miljoner).

Hur kommunicerar HSN med sina anställda?

Vi vill också säg att vi är lite förundrade över hur ett FÅTAL ledamöter i Hälso- och sjukvårdsnämnden väljer att kommunicera med medborgare, verksamheter och den egna personalen.

När en ledamot i nämnden gång på gång offentligt slår mot den egna verksamheten. Där han påstår sig vara så orolig för patientsäkerheten att han först skickar sin IVO anmälan till en journalist istället för ansvarig myndighet, då har det gått för långt.

När ordförande och vice ordförande fortfarande efter 5 månader inte har fört någon meningsfull dialog med varken medarbetare eller medborgare. Utan istället ägnar sig åt krypskytte mot den egna verksamheten och personalen via media, kommentarsfält, insändarsidor och snabbt sammankallade presskonferenser. Där det till och med går så långt att partivänner känner sig tvingade att be om ursäkt för hur en vice ordförande för en verksamhet som sätter miljarder uppför sig, då har det ändå gått för långt.